ROSETTA OCH BETTINA

2008-12-31T00:00:00.004+01:00

2008-12-30T00:00:00.001+01:00

2008-12-29T00:00:00.001+01:00

2008-12-28T00:00:00.001+01:00

2008-12-27T00:00:00.001+01:00

2008-12-26T00:00:00.002+01:00

2008-12-25T00:00:00.002+01:00

2008-12-24T00:00:00.002+01:00

Frågan är, exakt när får man börja med glöggen? Dom skulle allra helst vilja börja med första koppen runt 11-snåret eller kanske 12 så man hinner smälta julgrötsfrukosten lite, frågan är bara om det verkar alkigt? Dom vet ju själva att dom inte är det, men det är ju kanske ändå det som skulle utstrålas, och eftersom dom idag är med andra än sig själva, typ sina familjer, kanske nån annan skulle se det som en tendens eller nåt? Fast det är ju inte så, det är ju bara gott och juligt. Kanske julskinkeskivorna blir lite extra tjocka vid uppskärningen, men palla bry sig liksom, den kommer ju att smaka lika gott ändå. Sen var det ju det där med tomten. Han har inte kommit till varken Rosetta eller Bettina på många år. Dom båda önskar sig honom varje jul, men han dyker liksom inte upp. Det är mest bara svull av mat å sen klappar under granen. Det är ju kul, men det skulle ju vara fint med en tjock röd gubbe liksom. Men ändå, det känns lite bra med jul, och glöggen smakar fint. Så där fi fan vad braigt liksom.

2008-12-23T00:00:00.008+01:00

Det är typ en dag kvar till dagen som ska vara så himla magisk. Frågan är ju om den verkligen är det? Man kan ju ifrågasätta den och hela spektaklet den står för, eller köpa allt med hull och hår. Eller inte bry sig. Fast om man inte skulle bry sig skulle ju nån annan, typ familjen, bli ledsen. Det går ju liksom inte. Bettina funderar ganska mycket, och kommer fram till att det nog är allra bäst att vara lite glittrig och sprida lite härligheter omkring sig. Säkert precis som alla andra tänker. Det är ju ganska fantastiskt hur givmilda folk är till välgörenhet typ två veckor innan jul varje år. Men skit samma, hon tar på sig sin allra bästa fedräkt och gört. Sprider glädje liksom. Säkert nån som i alla fall blir glad.

2008-12-22T00:00:00.005+01:00

Det är väldigt sällan som Rosetta och Bettina bråkar med varandra. Det handlar mest om tillsägningar hit och dit angående sömn och sånt. Typ att dom påminner varandra om att det är viktigt. Eller egentligen är det nog mest Bettina som påminner Rosetta om det. Bettina tror att Rosetta har glömt bort hur man gör när man sover. Och det är väl egentligen mest det som dagens schism handlar om, att Bettina har blivit mer som en tjatig tant än en omtänksam vän. Alltså är det dags för Rosetta att säga till tillbaka, hon är ju liksom vuxen och får sova hur lite som helst om hon vill. Egentligen vet hon ju att Bettina bara vill vara snäll, men det har gått lite över styr. Bettina vet ju egentligen också att hon blivit en tjatig liten tant, och hon vet ju också att det inte är så soft att hon är det. Hon känner hur liten hon blir när hon får sig sin tillsägning, ungefär precis som när man var liten och hade gjort nåt som gjorde att nåt gick sönder fast det inte var meningen att det skulle hända och nån vuxen kom och skällde. Men hon förstår också att Rosetta tröttnade på hennes tjat, så det känns ändå okej. Och Rosetta kände att Bettina egentligen fattade läget så det blev ju bara bra tillslut.

2008-12-21T00:00:00.000+01:00

Alltid sista minuten, hur hon än gör så kommer hon inte ifrån det. Egentligen har hon inga problem med att vara en sista minuten människa, bara det att det är så jobbigt med alla andra som också är det. Det finns en grej som hon har tänkt på, det här med hur stor roll julen spelar in i ens liv. Som barn var det ju rätt speciellt med jul men ju äldre hon blir känns det som om det ebbar ut, inte alls lika viktigt liksom. I år har hon inte ens hängt upp stjärnorna i fönstren, lite grand på grund av tidsbrist eller andra viktigare prioriteringar. Det kan lätt bli lite för många måsten i juletider, då är det typ enklare att inte göra nåt. Fast det är ju i och för sig trevligt med julklappar. Så egentligen är det väl bara på´t och slänga sig in i Stadens masshysteri där trottoarerna är överfyllda av trötta mammor och tjocka pappor som skriker och äter korv.
Det ska bli jättekul.
Verkligen.

2008-12-20T00:00:00.002+01:00

Rosetta har fått det här med kärlek på huvvet. Hon kan inte sluta tänka på det, hon ser det typ överallt och hela tiden. Hon undrar om hon ska ta det som ett tecken? Kan det vara så att det är hennes tur att snart vara en hånglande person utanför tågstationen? Och kalla någon för älskling? Helt utan förvarning har hon börjat lyssna på kärleksmusik vilket är sjukt konstigt eftersom hon inte annars lyssnar till smäktande toner. Och när hon pratar i telefon ritar hon svulstiga hjärtan. Hon fattar inte riktigt själv vad som händer, hon undrar om det är en ny fas i livet, kärleksfasen liksom. Hon undrar vad den ska innebära? Ska det vara hjärtan och röd sammet överallt? I och för sig är sammet ett av hennes favorit tyger så det kan nog passa. Men hon undrar, om det nu är kärlek som ska komma in i hennes liv, när i så fall ska kärleken komma? Hon vet inte riktigt om hon orkar vänta, hon vet inte hur länge hon orkar lyssna på smörig musik. Hon vet liksom inte nån ting. Lite jobbigt, men lite härligt.

2008-12-19T00:00:00.001+01:00

Egentligen skulle dom ut på stan å trängas med tusen andra julklappsköpare. Ba, ”ja tack jag vill gärna ha den inslagen”, milslånga köer och alldeles för varma jackor. Palla liksom. Dom tycker det är mycket roligare att vara tanter på kaffeställen, typ påtår och silvervatten. Leva ut den äkta tanten inom sig liksom. Det blir rätt mycket kaffe. Lite alldeles för mycket och efter ett rätt långt slag kommer dom på att magarna kanske inte kommer att tycka om det. Och snart är det kväll. Shit bacon, tänk om dom inte kan gå ut då liksom? Tänk om dom måste vara hemma med svidande kaffemagar? Men palla tänka på det nu. Nu är det ju faktiskt tanternas tid. Kanske egentligen dom borde vara tanter hela kvällen? Typ bingo och bridgeblandning. Kanske är det fina grejer å värt ett försök…

2008-12-18T00:00:00.003+01:00

Hon har väntat och väntat och väntat, jättelänge har hon väntat. Och äntligen kom snön och la sig som det tunnaste sommarduntäcket över Staden. Rosetta är ju inte den som är den, så hon och Lill-Tärningen tar sig en tur, eller egentligen ganska många turer i backen bakom huset. När det börjar bli dags att gå hem till den varma chokladen känner Rosetta att hon bara måsta åka ett sista åk. Hon tänker lite på det där med att man ska skippa sista åket, hon funderar ett tag och kommer fram till att det nog bara gäller skidor. Lill-Tärningen och Rosetta tar sin svarta respektive rosa pulka och går upp till toppen. Fi fan va fint alltså, äntligen lite snö och vinter. Dom förbereder sig med pulkorna, tar sats och gör sitt intränade åk-move. Bara det att fuck-shit-fuck. Rosettas åk blev lite mer än vad hon tänkte sig. Det blev en trippel saltomortar och utslagna framtänder.
Hon hör en röst med högt tonläge inne i sitt huvud som säger ”så kan det gå, så kan det gå”. Ja, och det var så det gick svarar hon rösten. Fy vad ont det gör. Det sket sig med den varma chokladen, men hon fick ändå åka pulka.
Och det var ju lite tur det.

2008-12-17T00:00:00.001+01:00

Bettina tycker att dagen känns lite tråkig, det går lite för långsamt framåt, kanske för att det hon gör idag inte är lika spännande som andra dagar. Idag är det mest en datande och kontorsittande dag. Andra dagar är också mest datande, men oftast roligare, inte så kontoriga. Hon vet i och för sig hur hon kan få det att bli bättre. Hon möter upp den där med den fina lilla näsan och de glittriga ögonen, Josabeth. Hon är en konstig person som ibland är den mest städade individ hon någonsin träffat och ibland en dekadentare bohem än Bettina själv. Spela roll, Josabeth kommer alltid vara nr 1 för Bettina. Vissa saker vet man bara. Speciellt om det är ens syster. Det blir champagne och exotisk frukt i sandstrandskanten för att fira att det bara är en vecka kvar till Jesus Kristus ska födas. Dom älskar att folk älskar att han ska födas. Dom ser solnedgången tillsammans och det kan liksom inte bli så mycket bättre. Förutom att dom önskar sig snö.
Men ändå, fi fan va fint alltså.

2008-12-16T00:11:00.008+01:00

Rosetta känner en svag oro för att hon inte hunnit pynta sitt hem med stjärnor och girlanger, egentligen brukar hon ju göra det si så där runt första advent. Men inte i år. I år finns annat i huvvet. Typ ludd. Luddet gör att hon glömmer bort vissa saker, ibland är vissa saker rätt många saker. Och i dag kom hon på att pyntet var en av sakerna. Fast egentligen om man tänker efter kan man ju säga att hon har det pyntat året om, men hon vill ju ha det ännu lite glittrigare. Så är det, glittret liksom. Och så stjärnorna så klart. Åh fi fan va fint.
Om man tittar rakt in i Rosettas förråd kan man tro att hon har världens ordning. Men om man tittar lite mer specifikt och närmre ser man att det kanske inte riktigt är så. Fast det gör inget, för om hon skulle städa i ordning alltihopa skulle hon nog inte hitta nåt ändå. Men eftersom det var ett år sen det var jul så har julpyntet blivit strödda lite överallt. Vissa av dem har ju liksom behövts vid andra enstaka tillfällen. Tillexempel när man nattbadar på sommaren är det fint att ha en glittergirlang längs bryggkanten. Hon vet att hon kommer att hitta allt, när hon bara kommit på vart allt har varit.

2008-12-15T00:14:00.005+01:00

Älskade underbara fuckin måndag. Det är egentligen inte det att det är ny vecka med nya saker som ska göras, det är mer att listan från förra veckan inte blev helt avbockad. För egentligen är Rosetta världens mest produktiva arbetsmaskin, hon kan liksom inte sluta jobba. Och eftersom hon inte kan sluta jobba så kan hon inte säga nej till saker. Fast ibland tänker hon att det kanske vore det bästa, träna lite på att inte ha fullt upp liksom. Ibland när det blir som mest brukar hon prata med herrn på hennes balkong, han brukar ta med henne på en flygtur, det känns väldigt skönt. En paus liksom. Det är det hon ibland tänker på, om hon skulle börja röka? För om man är rökare får man ta raster, och det gör ju inte orökare på samma sätt. Inga som hon känner i alla fall. Fast å andra sidan skulle det kanske bli jobbigt om man skulle bli beroende och måste gå med i beroendeorganisationer när man inte längre vill va beroende, typ sluta röka gruppen. Dessutom luktar det rätt ogott. Nä, hon trivs nog allra bäst med herrn på balkongen. Å sen får man se hur det går med jobbandet, fast egentligen gillar hon att ha fullt upp. Lite grand i alla fall.

2008-12-14T00:30:00.008+01:00

I kväll är det grand finale med The Rockettes. The Rockettes består av Lill-Tärningen, Royal Flush, Sleven, Rosetta och Bettina. Egentligen började det i somras med att dom möttes upp i Stadens olika parker och rockade med rosaglittriga rockringar. Men sedan hösten trängt sig på stängde dom dörren och gick inomhus och nyttjar numer söndagskvällarna till spel och dobbel. Dock är denna afton annorlunda upplagd och Bettina har förberett sig hela dagen med att sjunga framför badrumsspegeln. Det är sångtävling och blodigt allvar. I alla fall för Bettina. Hon sjunger nämligen som en som inte kan sjunga. För hon kan absolut inte sätta några toner rätt. Hon vet bara en till som sjunger lika dåligt som hon, hennes syster Josabeth. Dom två tillsammans är kanske det värsta man kan lyssna på i sångväg. Det är tur för andra att dom bara sjunger tillsammans när dom är ensamma. Rosetta tror att Sleven och Royal Flush är rätt duktiga, det låter så när dom pratar i alla fall, Lill-Tärningen är ett ovisst kort, som i vissa spel, ess kan vara både det bästa och det sämsta. Men däremot vet hon att Rosetta har en ljuvlig stämma. Hon känner att kvällen är upplagd för att ge gärnet. Fast egentligen spelar det ingen roll om hon inte vinner, hon skulle bli lika glad om hon kunde sätta några toner rätt.

2008-12-13T00:00:00.003+01:00

Bettina sicksackar sig fram mellan Luciatåg, tomtar och havande Marior som kantar Stadens alla gator. Hon är lite sen och lite nervös över pardansen hon förväntas utföra, hennes fötter brukar bli som en dålig romantisk komedi när dom ska dansa i takt med andra fötter, dom vill liksom bara kliva på skorna mitt emot. Det är Luciafest med bal på slottet. Hon pustar och tycker att det egentligen inte är hennes kopp te. Men egentligen, vad är inte en bal på slottet? På långt håll ser hon mannen som hon bara måste dansa med. Lång, ståtlig och klädd i klanderfri kostym, precis hennes kopp te. Typ han eller ingen alls. Förmodligen tänker han samma sak, för utan tal äntrar dom slottets balsal som är klädd i socker och marsipan. Natten blir lång, hennes fötter ter sig väluppfostrade och Bettinas rosa moln fyller hela hennes himmel.

2008-12-12T00:00:00.001+01:00

Alltså egentligen så missade Bettina det där med att man skulle lussvaka och supa sig redlös när man var i tonåren. Egentligen känner hon ingen större sorg över det, men eftersom hon är typ minst dubbelt så gammal som man skulle vara när man gjorde sånt, men fortfarande hånglar med småglin så funderar hon på att faktiskt göra det där hon inte gjorde för hundra år sen. En redlös luciafylla i glitter och glamour tecken. Men egentligen undrar hon, är det så himla spännande? Hon kanske kommer att spy. Och tänk om hon skulle spy på allmän plats? Det är så sjukt äckligt. Förra veckan var det en medelåldrig gubbe som nästan spydde på henne när hon åkte tåg. Han var pruttfull. Äckligt var det, och hon vill ju inte vara äcklig. Så det kanske får låta vara med lussevaka ändå? För egentligen så kan hon ju faktiskt dansa in lucianatten precis som helt vanliga gör. För egentligen är hon ju mer vanlig än fjortis. Och egentligen är det nog bara det glittriga och glamouriga hon vill åt. Inte kräkset.

2008-12-11T00:00:00.002+01:00

Som Rosetta ser det finns det ingen anledning att hålla sig till tråkiga standardnormaliteter. Som tillexempel om det är snö och man vill ha klackskor. De allra flesta skulle nog resonera att det nog inte var läge för det, men om man är Rosetta är det bara att ta ett par förstora klackisar så att man kan ha tjocka strumpor i. Hon älskar att ta på sig sina finaste röda high heels för att trippa runt i snön och göra mönster. Det allra bästa är när det är tidig morgon och inga andra har varit ute och gått, då bara hon får bestämma gatans mönster. Eftersom hon ägnar sig åt detta ganska ofta vintertid har hon blivit en fena på att gå i sina egna fotspår, så att mönstret liksom inte förstörs av nya gå-undan-från-mönstret-steg. Av någon underlig anledning vaknar hon ofta väldigt tidigt på snöiga dagar, som om kroppen känt det på sig under natten att det fallit snö. Hon känner en varm och pirrig ljuvlighet i hela kroppen dessa mornar.

2008-12-10T00:00:00.002+01:00

Bettina tränar relativt ofta, åtminstone nån gång i månaden. Hon vet ju att det är ganska viktigt med rörelse för att hålla kroppen vid god vigör, men dessvärre är det inte så roligt att hon direkt längtar efter det. Hon är rätt bra på att påbörja saker, men inte lika bra på att avsluta dem. Speciellt inte när det gäller gymnastiska saker. I startänden tänker hon oftast att det ska bli kul, men efter ett litet tag visar det sig att så var inte fallet. Tillexempel det här med gympa, det kan vara skoj, men så en dag är det inte längre lika kul med gubbsvettslukt, klämkäck musik och en ledare som gör konstiga grimaser. Hon pallar liksom inte. Det finns ett antal sådana påbörjningar och abrupta slut i hennes förflutna. Typ jättemånga. Men så finns det ju vissa saker som är roliga och som nog aldrig kommer utgå ur sortimentet, typ hoppa i soffan och dansa framför spegeln. Att dansa framför spegeln hör även till en av Rosettas favoritsysselsättningar. Det är rätt bra för då kan dom göra det tillsammans, en mycket bra sport tycker Bettina, som i så fall tränar lite mer än nån gång i månaden.

2008-12-09T13:31:00.001+01:00

Okysst prinsessa. Det är vad hon ibland tror att hon är. Men tittar man i hennes hemliga vrår finns där smäktande kyssar staplade i högar. Kyssar med vackra mörka långa män i kashmirrockar och spatserkäppar. Kyssar med lejontämjare iförda randiga dräkter och stora mustascher. Kyssar med indiekidsen på torget. Och kyssar med dansarna på stora scenen. Det är vad Bettina drömmer om i dag. Kyssar med den där dansaren. Hon längtar tillbaks till svunna tider, tiderna från i lördags natt. Den vackra dansaren med de muskulösa benen i de glansiga tightsen gjorde henne till prima ballerina. Oh, så härligt det var. Det var precis som att vara med i en film. Fi fan vad fint alltså.

2008-12-08T00:00:00.005+01:00

Ofta skiftar staden i flickornas ögon. Den kan vara underbar och förförisk, trolsk så att flickorna känner sig hemma. Ibland är den bara grå och tråkig. Det gör dem så himla trötta. Och ibland står den där Ulrik utanför deras dörrar och knackar på. Han brukar stiga in oombedd också. Det är det som är det värsta, att han är så sjukt ouppfostrad. Ibland går han in samtidigt hos Rosetta och Bettina, det är det jobbigaste för då blir det svårare för dem att trösta varandra. Idag kom han, den fulaste av alla fulingar till båda två. Deras vanliga kulörta moln fanns inte längre kvar på deras himlar, han hade blåst bort dem innan flickorna hade hunnit klättra upp. För egentligen utspelas Rosettas liv på mintgröna moln och Bettinas liv på rosa. Dom vet inga andra bättre färger. Men idag stod han ju där igen. Oinbjuden som vanligt, och allt blev bara grått. Grått, grått och jättegrått.

2008-12-07T00:00:00.001+01:00

I dag är det söndag. Det är 2:a advent och Lill-Tärningen har bjudit in till brunch. Fi fan vad dom ska bakfyllekäka goda våfflor med sylt och grädde. Men herre jesus, tänk om hennes kost är omlagd nu när hon har börjat träna? Tänk om det inte blir våfflor? Rosetta och Bettina eldar upp sig i förväg, och efter moget övervägande kommer dom också fram till att det är bättre att göra så, elda upp sig i förväg, för då kan dom ju ta tillbaka och njuta av fläskiga plättar och grädde om det är vad som bjuds. Men om det är hälsokost så har dom ju redan förberett sig och då blir det ju inga problem. Rätt smidigt tänkt tycker dom.
På 5:e våningen i Lill-Tärningens hus luktar det sjukt gott. Men det finns så många dörrar för doften att komma från. Rosetta och Bettina håller tummarna för att Lill-Tärningen välkomnar dem tillsammans med pankislukten när hon öppnar dörren. Hon öppnar, dom håller andan, dom inhalerar, dom ler. Som en fin rök från en cigarett i munstycke slingrar sig doften förbi deras delikata näsor. Deras själar tindrar av lycka och munnarna fylls med prat och grädde. På kvällskvisten känner sig Rosetta och Bettina fantastiskt nöjda med dagens frosseri. Det kunde liksom inte bli bättre.

2008-12-06T00:00:00.001+01:00

För att en kväll ska börja bra får gärna lakritsshots som man tänder eld på vara inblandade. Rosetta och Bettina älskar sådana. Dom tycker att synen påminner om stjärnfall på himmelen och tuffa bikers med långa skägg som har såna där tunna läderremmar som sitter på motorcykelhandtagen och virvlar i vinden. Och så blir man lycklig av shotsen. Och snygg. Och världsbäst, fast det är dom ju nästan jämt ändå.

Deras vän Royal-Flush har ett hatobjekt. I kväll tänkte hon försöka bota det. Eftersom hon på dagarna står och kränger medicin vet hon att det inte finns medicin för just hatobjekt. Men hon vet ett populärt psyko-knep som är att utsätta sig för hatobjektet, och därigenom om möjligt vända det till något ohatligt. Hon sammankallar helt sonika till Finlandsfärjefest och hoppas att det är ett steg i rätt riktning. För egentligen är det så att bara tanken på en Finlandsfärjetur är något som får henne att vilja gömma sig. Tillsammans med Sleven bor Royal-Flush i Stadens vackraste våning. Den blir omgjord till en Finlandsfärja fast utan hav, buffé, pool, taxfree, spyalukt, landgång och roulette. Nästan allt annat finns med. En liten sovhytt tillexempel och karaokescen. Men det viktigaste är ju baren. Den går i läder och mässing och heter shotsbaren. Där kommer enkom sexor att serveras. Hon blir rätt nöjd med sin prestation och tänker att eventuellt kan hon tänka sig en Finlandsfärjetripp. Kanske. Om ett år. Minst.

Rosetta och Bettina tror att dom befinner sig i himmelriket. På varsin skinnstol sitter dom i shotsbaren hela kvällen och fantiserar om långa skägg och sprakande fyrverkerier. Fi fan vilken lyckad kväll alltså.

2008-12-05T00:00:00.014+01:00

Idag vaknade Rosetta med totalångest. Hon låg och stirrade i taket länge. Om två månader fyller hon år. Fi fan alltså. Fest, ja det är kul, presenter, ja det är kul. Men sen liksom, hon ser inte något annat roligt. Rynkor, fi fan alltså. Åderbrock, fi fan. Gråa hårstrån, fi fan. Men hon har ju sina åldershusdjur. Det känns bra, fina samtalspartners liksom. Dom fanns redan på den tiden då dinosaurierna levde. Hon fick dem i present, i en påse, precis som om dom vore krassefrön. Dom simmar runt i en gammal avklippt petflaska. Hon älskar dem, den som är liten och lite rädd för den andra heter Lillplutten, den som är större än den lilla heter Storplutten. Hon vet inte om dom är en han eller hon. Men det gör detsamma. I alla fall har dom tusentals ben som viftar, hon tycker att det är den snyggaste simstilen hennes ögon någonsin skådat. Efter ett tags ältande om sin åldersångest orkar hon inte längre älta. Vaddå, hon kommer ju inte bli yngre liksom. Och egentligen, skulle hon vilja bli det? Nä, egentligen inte. Och egentligen är det helt fantastiskt att fylla år med ballonger och grejer. Och egentligen kanske hon bara har ångest för att det verkar som om att man ska ha det när man läser i alla magasin om kvinnor i hennes ålder. För egentligen har hon ingen ångest, så egentligen kan hon lika gärna fira nu. Och hon gört.

2008-12-05T00:00:00.010+01:00

2008-12-04T00:00:00.006+01:00

När dagen har blivit efter lunch känner Rosetta att kvällen kommer att bli en av de bästa. Hon liksom känner braigheten sprida sig från magen ut i kroppen, och allting går liksom rätt så lätt. Fast även om det går rätt så lätt så vill benen inte sitta still, dom vill typ dansa framför spegeln. Det är lite jobbigt eftersom hon egentligen behöver jobba. Och det gör hon bäst sittandes. Och det skulle kännas lite pinsamt att ställa sig framför spegeln och dansa eftersom hon delar arbetsplats med några till. Om hon inte initierar till gemensam danspaus vill säga. Vilket hon också gör, och det bästa är att dom andra också vill det. Dom dansar ungefär en och en halv timme tills det är dags för eftermiddagsfika. När fikan är avklarad är det nästan kväll. Rosetta tycker det känns bra eftersom hon fått öva på några danssteg. Och lärt sig ett å annat nytt. Med kolsyrepirr i magen går hon ut på Stadens gator och in i Stadens barer. Och precis som hon ville blir hon kvällens drottning, vart hon än vänder sig.

2008-12-03T00:00:00.003+01:00

Ibland kan man tycka att Rosetta och Bettina är konstiga. Fast egentligen är dom inte det. Dom har bara en liten släng av nån slags social fobi. Det värsta dom vet är att vistas bland folk. Nej, det är fel, det värsta dom vet är att gå på tillställningar där intentionen är att gå runt och prata med folk man inte känner. Fi fan för det alltså. Vid sådana tillfällen ser man dem oftast mitt på golvet med var sitt glas rövin. Alltid insvepta i nån slags boa, allra helst i en gammal räv. Men trots folkskyggheten går dom på sådana fester rätt så ofta ändå. Ja, kanske är dom lite konstiga. Men i så fall bara ytterst lite.

2008-12-02T21:33:00.005+01:00

2008-12-02T00:57:00.003+01:00

Idag är det tisdag, och egentligen innebär det inte mer grubblerier än andra dagar, för egentligen spelar veckodagarnas namn inte så stor roll för varken Rosetta eller Bettina. Fast i dag är det mest grått och trist och Rosetta kände en grå håglöshet redan tidigt i morse, underläppen var liksom redan framskjuten i sur-mul-stilen. Å andra sidan är det rätt bra, för läpparna blir ju automatiskt lite mer plutiga då, typ lite snyggt modelligt botoxade. En perfekt dag för illröda läppar alltså. Och en lika perfekt dag för en utflykt.

-O men, o men, o men...
Paniken gör Rosettas blick galen när inte läppstiftet ligger på den plats i väskan det borde. Utan läppstift kan hon inte utflykta. Och läppen som är framskjuten i sur plut-stil, helt färdig för applicering av röd färg.
Men herre jesus tänker Bettina. Hur fan kan hon inte ha med sig sitt röda klet? Det är ju en av Rosettas viktigaste viktigheter. Men hon säger inget, hon låter sin väns panikbeteende nå sin kulmen, för att sedan lugnas ned och komma till en slutsats. Och naturligtvis kommer Rosetta fram till något efter en tids grävande. Några tåg har redan hunnit komma och gå, men det är inga bekymmer för Rosetta. Hon har nu fått ett nytt mål för utflykten. Naturligtvis ska hon köpa ett nytt när dom kommer fram dit dom ska. Gu en sån bra påkomlighet! Oh, fi fan vad roligt det ska bli med utflykt. Hon tänker på sitt nya läppstift, det ska va rött och helst ha en hylsa i guld.

2008-12-01T01:59:00.009+01:00

Bettina vaknar som vanligt då mobilväckarklockan ringer vid 7.25. Hon har 5 olika inställningar i mobilens väckarklocka. Hon har använt alla till att ställa in lämpliga gå-upp-tider. Den tidigaste är 6.50, den har nog bara använts en gång. Ibland funderar hon på att ta bort den, för man vet ju liksom inte om den verkligen behövs? För egentligen är det ju en alldeles för tidig tid att stiga upp. Den senaste gå-upp-tiden är 9.00. Så sent går hon bara upp om hon jobbat extremt sent (intalar hon sig själv), men ibland, eller ganska ofta tenderar det till att bli den vanligaste gå upp tiden.

En liten bit bort från Bettina bor Rosetta. Rosetta brukar ställa klockan ganska tidigt men ligger nästan alltid kvar i sängen fram till förmiddagen, för hon jobbar där, i sängen, med att tänka. Det gör hon idag också. Hon ligger i sitt röda sänghav, tänker och stirrar upp i taket så att hon nästan kan se sådana där 3-D figurer som man fick med i Aftonbladet när hon var liten. När hon tröttnar på dom psykadeliska synerna tittar hon ut genom fönstret i stället. Hon har ändå en ganska fin utsikt. Det är vatten och Staden och himmel och ett å annat träd. Rätt nöjd sätter hon sig upp och kravlar ut ur sitt sovnäste.